Märta flyger igen!

Märta Måås-Fjetterström
på Liljevalchs konsthall
3 okt 2009–6 jan 2010

Märta

Konstnär, kvinna och företagsledare.

Märta Måås-Fjetterström framstår än idag som en oerhört modern och självständig kvinna. I vävateljén i Båstad kombinerar hon framgångsrikt rollerna som visionär konstnär, driven affärskvinna och skicklig chef. Hon beskrivs ofta som reserverad och vill inte gärna tala om sig själv. Till alla dem som undrar säger hon istället, "Se på mattorna! De är jag."

Märta Måås-Fjetterström (1873–1941) är den viljestarka prästdottern från Vadstena som flyttar till Stockholm för att utbilda sig på Högre konstindustriella skolan – dagens Konstfack. När det är dags för den unga Märta att kliva ut i yrkeslivet sammanfaller det med ett, i kulturkretsar, uppflammande intresse för äldre tiders konstvävnader och engagemang för att återuppliva allmogeväven.

Märtas starka konstnärliga vision och självständighet driver henne mot platser och sammanhang som erbjuder nya utmaningar. Hon anställs av Kulturen i Lund, söker sig vidare till Malmöhus läns hemslöjdsförening och blir sedan föreståndare på Vävskolan i Vittsjö.

1919 startar Märta sin egen ateljé i Båstad och rekryterar vävkunniga kvinnor från trakten. Etableringen sker på initiativ och med hjälp av ortens store man Ludvig Nobel. Han driver omdaningen av den lilla skånska orten Båstad till ett sommarparadis för köpstarka personer som vill njuta av hav, natur, sport och kultur. Märtas verksamhet bidrar med framgång till den särskilda blandning av utbud som intresserar sommargästerna. Stora beställningar rullar in och väverskorna har en säker anställning året runt.

Märtas största inspirationskälla är den svenska floran och faunan men för att skaffa sig nya intryck gör hon många resor utomlands, både till världsmetropolerna i Europa och till storstäder i USA. Stockholm är också en viktig stad där vännen och kollegan, möbelskaparen Carl Malmsten, alltid har en ateljé reserverad för hennes besök.

1934 får Märta sitt stora publika genombrott med en utställning på Liljevalchs konsthall som hon delar med etablerade namn inom konsthantverk, formgivning och konstindustriell produktion. Hon hyllas av kritikerkåren som låter förstå att hon är den klaraste lysande stjärnan i sammanhanget. Framgången på Liljevalchs följs av utställningar på British Museum 1936 och Metropolitan Museum of Art 1939.

Vid Märtas död 1941 uppstår en viss turbulens kring hennes konstnärliga kvarlåtenskap men ateljéns verksamhet säkras sedan genom insatser av bl a Carl Malmsten, Nationalmuseums chef Erik Wettergren och kung Gustav V. Barbro Nilsson utses till konstnärlig ledare och blir på så sätt den första i raden av konstnärer som både förvaltar och förnyar ateljéns formspråk. Märta själv skulle troligen varit mycket nöjd med arrangemanget – och kanske håller hon fortfarande ett vakande öga över sina egna, och numera också andras, MMF-mattor.

 

Skicka till en vän